Day: August 4, 2019

Kiev & Tjernobyl

Att åka till Tjernobyl har varit lite av en dröm i cirka 10 år nu efter att bland annat nöjesfältet har dykt upp i flera spel och filmer. Förra sommaren diskuterade jag och Niklas att åka men då det krockade med annat valde vi att skjuta upp det till nästa sommar. Sagt och gjort bokade vi biljetterna i januari med tre nätter i Kiev och en i Tjernobyl. Så den 16e juli satt vi oss på ett plan till Ukraina och en av modern tids värsta olyckor.

Vi anlände till Kievs stora flygplats som ligger utanför staden vid 17 på kvällen. Det var väldigt lätt att ta tåg in till staden och det tog drygt en timme. Väl inne vid centralstationen var det gångavstånd till stationen. Vi dumpade sakerna snabbt på vårt lilla rum (som snabbt skulle bli den värsta delen med resan) och begav oss ut för att hitta middag. Resans billigaste öl hittades även här (en halvliter för mindre än 10 kr). 

På vägen hem råkade vi även svänga förbi svenska ambassaden  vilket alltid är kul.

Väl hemma på hotellet upptäckte vi varför det var så billigt. Korridoren utanför var sval och skön men så fort man öppnade dörren till rummet var det som att öppna en ugn. Det blev tre svettiga nätter där men som tur är la vi inte mycket tid på hotellrummet.

Kiev bjöd på många fina byggnader, kyrkor och liknande under de dagar vi var där men det var inte höjdpunkten på resan och inte det som är intressant att skriva om.

 

På fredag morgon klockan 8.00 befann vi oss på stationen återigen, denna gången för att bege oss norrut mot Tjernobyl. Idag är platsen otroligt känd efter TV-serien med samma namn och vi var oroliga över att det skulle vara massvis med turister. Det stod 5 bussar och väntade på oss vilket inte drog ner på oron men väl inne i Tjernobyl visade det sig att det fanns inget att oroa sig för.

Bussresan till Chernobyl Exclusion Zone tog lite mer än 2 timmar samt ett stopp på en bensinmack för frukost. Väl framme kontrollerades våra biljetter och pass och efter det fick vi vars en dosimeter från staten som används för att hålla koll på gästerna. Vi fick även sedan egna av bolaget där vi kunde se aktuell strålningsmängd.

Första stoppet på turen var en liten by precis i utkanten av zonen. Här fick vi gå in i flera hus och titta.

Efter det körde vi vidare mot staden Tjernobyl. I Tjernobyl bor och arbetar fortfarande människor och strålningen här är väldigt låg. Här finns även en gång som är kantad av namnet på alla de städer som övergavs efter olyckan och befann sig inom 30-km zonen. Det är väldigt många byar.

 

Efter det var det dags för oss att dumpa våra saker på hotellrummet och sedan äta lunch på ett annat hotell. Det finns alltså minst två hotell inne i zonen. Maten höll förvånansvärt hög kvalité och rummet var också mycket bättre än det i Kiev. Intressant kuriosa om Tjernobyl är att man endast får dricka alkohol mellan 19-21 på kvällarna och efter 20.00 råder utegångsförbud. Vi begav oss sedan till ett barnhem för att ta oss en kik där. Det var en av de mer obehagliga vistelserna under resan trots att den gjordes i dagsljus. 

Sedan var det dags för första besöket inom 10-km zonen. Här har de en extra checkpoint där man mäter strålning på vägen ut.

Snart fick vi se kärnkraftverket för första gången, en syn vi skulle se flera gånger under resan. Reaktor 4 syns tydligt med sin sarkofag. Bredvid den finns reaktor 1,2 samt 3. 

Vad jag inte visste innan jag åkte dit var det faktum att man höll på att bygga 2 reaktorer till, reaktor 5 & 6. Dessa skulle vara av samma typ som 3 & 4 men byggandet avbröts samma dag som olyckan skedde.

På samma sätt som man inte får fota svenska kärnkraftverk på nära håll så får man inte fota Tjernobyl från framsidan på nära håll. Jag smygfotade det dock ändå.

På baksidan fick man dock fota så mycket man ville. Detta är också det närmsta vi kom till reaktor 4 men om man vill kan man även ta en tur inne i kärnkraftsverket. Detta kostade dock 1500kr extra och vi ansåg inte att det var värt det.

Efter det rörde vi oss vidare mot DUGA-radarn. Det är också väldigt känt i västvärlden och orsakade ett intressant fenomen under 80-talet. Människor som sysslade med amatörradio kunde höra ljud som påminde om en hackspett (trots att jag själv tycker det låter som en helikopter men men) och den kom därför att kallas för “the Russian woodpecker”. DUGA-radarn är en enorm radar som är drygt 700 meter bred och 150 meter hög.

I nära anslutning till radarn finns själva anläggningen. Av någon anledning hade man slängt ut nästan all teknik och den låg i högar på marken utanför byggnaderna. Här fanns spår av stora datacentraler och det fanns även ett träningscentrum där de anställda tränade på att känna igen västerländska missiler.

Det var sedan dags att börja röra oss hemåt för middag på samma ställe som vi åt frukost. På vägen ut fick vi gå genom en maskin som mätte vår strålning på vägen ut ur 10-km zonen. Det har hänt att turister har fått lämna sina skor för de har trampat på ställen de inte skulle men som tur är fick jag behålla mina skor.

Dag två skulle vi äntligen få bege oss till Pripyat, den ökända spökstaden. Först blev det frukost i en typisk sovjetisk matsal där Olga och Svetlana serverade svettiga ägg och lökig gröt. Först på turen blev dock “the red forest” som är en av de mest radioaktiva platserna i Tjernobyl. Här högg man ner all skog och begravde den då den var så radioaktiv men än idag är platsen väldigt radioaktiv. På vägen förbi pep våra dosimetrar även inuti bilen. 

Viktigt att förstå inför nästa del är att det sedan 2012 är totalförbjudet att gå in i byggnader i Pripyat pga rasrisk. Varje guide som tar med sig in turister riskerar att bli av med sitt licens. Vi hade dock enorm tur med vår guide som ändå tog oss med in i byggnader. Pripyat hade en separat avspärrning in till staden pga detta. 

Vi rullade in över bridge of death där man inte kunde se kärnkraftverket (trots att serien hävdar det) och sedan befann vi oss i vad jag trodde var en skog men som visade sig vara mitt på öppen gata mellan två höghus. Det har växt så otroligt mycket att man inte kunde se husen om man inte letade efter dem. Vi började med att bege oss in till simhallen. Efter att guiden tittat efter poliser och uppmanat oss att vara tysta gick vi in. Just simhallen är rätt speciell för trots att olyckan skedde 1986 så var poolen igång till 2000 (då man stängde resterande reaktorer).  Efter det begav vi oss till nästa byggnad vilket den s.k gasmasksskolan, officiellt “Middle School #3”. Skolan är känd för att det finns gasmasker utspridda i ett klassrum. Detta är dock stageat av journalister som kom dit och hittade en massa lådor med gasmasker i källaren. Sanningen är att Sovjetunionens ledning släppte ingen information kring olyckan och därför användes inte gasmasker som troligtvis hade kunnat hjälpa till att hålla nere mängden radioaktivt avfall som andades in. 

Härnäst begav vi oss till sjukhuset i Pripyat. I källaren ligger alla brandmännens kläder och är fortfarande väldigt radioaktivt. Den är därför avspärrad på vissa ställen men det går fortfarande att komma ner där. Vår guide ville dock inte ens att vi rörde oss på våning 1 då där fanns bandage och liknande som fortfarande var radioaktivt. Istället begav vi oss upp till våning 2, BB. Det 

Vi fick sedan se anledningen till att det är olagligt att gå in i byggnader i Pripyat. 

Vi åkte sedan vidare till stadscentrumet. Här fanns inte mycket intressant att fota men var ändå spännande att se. Vi gick sedan vidare till höjdpunkten med resan som fick det att pirra i magen lite: nöjesfältet. Här hade man förberett för att fira första maj i Pripyat och karusellerna användes aldrig. 

Vi fick sedan även se en fotbollsplan men här gick i princip tyvärr inte att ta några bilder för det var så mycket träd på planen så man såg ingenting. Fotboll i Tjernobyl verkar väldigt svårt.

Jag trodde sedan det var dags att köra hemåt men innan dess fick vi oss en kul överraskning: vi skulle få bege oss upp på ett hustak. Efter 16 trappor befann vi oss på ett av de högsta taken i Pripyat och kunde se ALLT. Det var fantastiskt häftigt. I bilden nedan kan man se både kärnkraftsverket och pariserhjulet i samma bild. Det ger er också kanske en uppfattning om hur mycket det växt i staden. 

Slutligen började vi röra oss hemåt. Jag hade en fantastiskt resa och rekommenderar starkt alla att resa dig. Vi reste med chernobylwel.come och vår guide var fantastiskt.

Efter det blev det två slödagar i Kiev då vårt flygbolag bokat om flygbiljetten från söndag lunch till måndag kväll. Shit happens.